"Spelar det någon roll [hur mycket du sprack], du har ju ditt barn."

Inkontinens, sfinkterruptur, perinealbristning, prolaps (livmoder, anal eller rektal) och livmoderruptur. Riktigt äckliga och skämmiga sjukdomar. Oförmåga att hålla tätt, oförmåga att tömma tarmen, sprickor hela vägen från vagina till anus och livmoderhalstappar som letar sig ner till troskanten.

Att föda barn som ska vara "underbart och fantastiskt" kan riktigt kvickt förändras till ett livslångt lidande.

År 2011 sände Uppdrag granskning ett avsnitt om förlossningsskador, eller "bäckenbottenskador" i den svenska förlossningsvården. Programmet avslöjade bland annat att närmare 3000 svenska kvinnor led allvarliga skador i samband med sina vaginala förlossningar. Därtill följde en lång diskussion om hur mycket lidande som egentligen skulle kunna bli åtgärdat. Relativt lätta ingrepp hänger tillbaka livmodern på plats med ett nät i bäckenet, analprolapser kan åtgärdas och överflödig hud bortopereras, rekonstruering av en kvinnas sköte efter utpressad avkomma utmålades i den efteföljande debatten inte som en särskild svår utmaning för den svenska vården. 

Tyvärr vittnar inte dagens föderskor om förbättrade villkor, statistiken säger samma sak: varannan födsel leder till komplikationer, och fortfarande blir man i vissa landsting vägrad kejsarsnitt. 

Var klämmer skon? Förmodligen är det på grund av att smärta hos kvinnor normaliseras. Det är "normalt" och det "ska göra ont" att vara kvinna och kanske särskilt att föda. Det här uråldriga bemötandet av vårdpersonalen bekräftar samma fördom: 

Bild: Inskickad berättelse ur Amalia

Med internets framfart är tidigare tabubelagda ämnen lättare att diskutera, här saxat från en trådstart av "anonym" på familjeliv.se: 

 Tråden: på Familjeliv.se

Ett svar i samma tråd: 

"Missat att sy ihop en muskel"......Ursäkta? Händer det här ens? TVÅ ÅR?

I familjelivs (halleluja för detta underbara forum) stora och långa tråd om sfinkterrupturer delar kvinnorna med sig av sina stundtals förskräckliga upplevelser i den svenska vården. Tråden inleds såhär: 

Och 579 sidor (idag) senare diskuteras fortfarande post-förlossningsvården. Det är uppenbart att familjeliv fyller en funktion som inte tidigare existerar. 579 sidor av kvinnor som också "vart med om samma". För er som vill se hur en sfinkterruptur ser ut finns en bild här.

Läkare som syr ihop så snabbt och fel att det "ser ut som ett ormnäste efteråt", barnmorskor som säger att "du kanske ska knipöva lite" och stora skillnader i antalet problem efter förlossning mellan mottagning och mottagning och olika länder.

Efter uppdrag gransknings reportage genomfördes en chatt med en barnmorska på SVT där människor fick fråga, diskutera och kanske försöka ställa den svenska vården till svars. Där går det bland annat att läsa:

Bildkälla: chatt, svt

Återigen, ett. Fucking. År. Ett år av leda och värk, fel på bajseriet och med en nykläckt i hemmet? 

Givetvis är inte de allvarliga skadorna så vanliga som varannan kvinna, i genomsnitt behöver 85% av alla förstföderskor sy ett eller flera stygn. Och man uppskattar att ungefär 3000 svenska födslar leder till allvarliga komplikationer. Men tillochmed ett par stygn lyckas den svenska vården klanta till: 

Bild från fråga på vimedbarn.se: länk

Det värsta är att jag tänker på min farmor som samma år hon fyllde 90 hamnade på ett äldreboende. En riktig såndär räsertant. När hon var 80 åt hon antibiotika för första gången. En sån tant, som ni säkert känner igen, som aldrig velat vara till belastning för någon annan någonsin. Efter blodtransfusioner och diffusa smärtor under en sjukdomsperiod för ett par år sedan ville läkaren skicka henne till en gynekologundersökning men hon totalvägrade. Hur stigmatiserade är gynekologiska problem, och framförallt, hur många kvinnors livskvalité begränsas för att attityden "allt är normalt" genomsyrar vår sjukvård? 

Pungbråck, eller ljumskbråck, är en relativt vanlig åkomma hos män. Kan bland annat handla om att väggen mellan pung och tarm lossnar eller löses upp och på det följer ett "tarmtapp" som gör att tarmen och andra organ faller ner i pungen. Åkomman är alltså, kanske den närmsta jämförelse som går att göra mellan pungbärare och den för livmoderbärande situationen framfall, där livmodern och andra organ faller ned och ut ur vaginan, ofta efter förlossning. I det första, mer manliga fallet, rekommenderar vårdguiden i länkarna ovan omedelbart operation. I det andra, mer kvinnliga fallet, rekommenderar vårdguiden...surprise! Knipövningar! 

Kan vi snälla sluta prata om vad som är naturligt, vackert och fantastiskt med barnafödande och smärta hos kvinnor. Prata om vad som är obekvämt, gör ont, besvärar eller är ett helvete. Börja åtgärda och ta på allvar, börja erbjuda valfria kejsarsnitt, och för en gång skull inse att familjebildande inte behöver vara avkall på livskvalité.

Vad jag önskar ur gamingvärlden under 2015

När ett år är till ända brukar man lägga upp nyårslöften inför kommande år, eller resumera det gånga. Men jag väljer en annan vinkel och lägger upp mina tre största önskningar inför nästa års spelutvecklning. Det handlar såklart om gaming och vad jag tycker spelföretag, politiken och communityt ska utvecklas till under nästa år.

Önskning nummer 1: En DLC till Grand Theft Auto (with a twist!)

Vissa skriverier hävdar att GTA V var 2014:s bästa spel. För mig var det 2013 års bästa. Det är listigt det där med att släppa till olika plattformar vid olika tider (PS3 2013, PS4, 2014 och PC 2015), att spela lika stort på reklamkampanjerna och på hypen och sälja ungefär lika många spel till trots att det är samma produkt.

Jag väntade i vad som kändes som en evighet på det här spelet. När de första konceptbilderna till det kom blev jag som en unge på julafton:

Se! Två kvinnor! Hade det funnits ett bechdeltest för bilder hade den här tagit alla poäng (tänk er att få veta storyn bakom den!). Men när spelet kom suddades lyckan över den fantastiska världen och spelkvalitén ut rätt omedelbart av den våta filt som är rockstars misogyni. Tre grova män-män spelar huvudkaraktärerna, och jag blir så uttråkad av deras grisighet, manlighet och hyperpatrialkala uppsyn att jag närmast utan intresse skiftar mellan karaktärerna och glömmer deras namn.

Thomas Arnroth, tror jag, beskriver det som att satiren Rockstar gjort sig känd för, är obefintlig när det rör sig om kvinnor och sex. När allt annat i spelet är skojsamt, satiriskt och överdrivet är sexet precis lika tacky och "sanningsenligt" som vilken p-rulle som helst. Otäckt.

Därför är min första önskan inför 2015 ett DLC till GTA V. Med en, två eller tre kvinnor i huvudrollerna. Konceptbilderna visar att Rockstar kan föreställa sig och illustrera starka kvinnokaraktärer och Los Santos hade varit perfekt för det.

Jag hade definitivt stått först i kön. Fler kvinnor hade spelat det. Rockstar hade blivit hyllade av alla genusmedvetna spelrecensenter, och låt oss erkänna detta - även de mest #gamergate-sura tonåringarna hade spelat det. (Du hörde det här först).

Önskning nummer 2: Ett frihandelsavtal mellan USA och Europeiska unionen

Det kanske är lite otydligt för den oinvigde vad detta skulle innebära för spelindustrin, men faktum är att den europeiska unionens medborgare har dragit nitlotten när det kommer till kostnader för spel och spelkonsoler. Här är anledningen:

Bild: PS4, Elgiganten 4/1 2014

Bild: PS4, Best Buy 4/1 2014

Trots amerikanska skattetillägg, är hård- och mjukvara mycket dyrare i Europa än i USA. Ett frihandelsavtal hade med största sannolikhet utraderat stora delar av skillnaden i priset på de båda kontinenterna. (Idag ligger dollarn på 7,9 sek/dollar - det var värre i November).

Därför är en av mina största önskningar under 2015 att frihandelsavtalet mellan USA och EU blir ett faktum och att marknaden gör sitt jobb. För min spelglädje och för min plånbok.

Önskning nummer 3: Att appmarknaden får det erkännande den förtjänar

(Bild: Walking dead, episode 1, Telltale games, tillgängligt på appstore)

Hur många av oss tycker att mobilspel inte egentligen är riktiga spel? Nästan alla tror jag. Och det är oerhört oförtjänt. I takt med att skärmarna blir större och att marknaden växer dyker det upp fler och bättre mobilspel. Och då pratar jag inte bara om dela-hysteriska Kings spel, utan om indieutvecklade peka-och-klickaspel, äventyrsspel och stora onlinecommunitys. spel som vi annars spelat på datorn.

Pengarna i branschen växer, företagen växer och indie kanske inte är så indie längre men det borde vara ett hyllat fenomen bland fler än nya causals. Appspelen brottar sig in i nya kundsegment (äldre och kvinnor) och vinner ständigt nya segrar (omsättningsmål och nyanställningar). Det borde vara fantastiskt för även de mer inbitna och traditionella spelarna, som tycker att konsolspelen kanske blivit för dyra (se önskning nummer 2) och som vill köpa tre timmars spelglädje, mystik och äventyr för 24.99 i appstore eller på google play.

Bild: Machinarium, hyllat peka-och-klickaspel, tillgängligt i din telefon, alltid.

Och så min favorit hittills, lägg till mig i din kompislista (användarnamn: framo) så kan vi tävla tillsammans:

                               

Bild: Ticket to ride för android, Days of wonder

Ett sådant 2015 hade varit fantastiskt.